Utgångspunkten var inte ett dålig. Planlösningen fungerade, grunden och flödet var bra. Men köket var trångt, mörkt och rörigt Det saknades en tydlig helhet. Dörröppningar kapade takhöjden. Förvaringen var spridd och öppen snarare än integrerad.
Vi började i köket, där funktion och estetik fick mötas. IKEA-stommar blev bas, men med noga utvalda detaljer som förhöjde helheten: en bänkskiva i marmor, blandare från Tapwell, integrerade fronter. Vi öppnade dörrkarmen hela vägen upp till tak – ett beslut som växte fram i samtal på plats med entreprenören.
Med det nya formspråket på plats kunde vi föra det vidare. Hallen, som tidigare kändes som något provosoriskt där jackor hängdes på måfå, fick en sammanhållen struktur. Färgskalan förankrades, förvaringen byggdes in. Ljuset genom köket öppnade upp hallen och gav den ett helt annat ljus.
Samarbetet med entreprenören fungerade smidigt – beslut kunde tas direkt på plats. Det som från början var ett avgränsat köksprojekt blev till sist en totalförvandling av hela lägenheten.
Men det mest värdefulla var inte ombyggnaden i sig. Det var helheten. Ljuset. Lugnet. Köket som blev ryggrad till hela bostaden. Och hallen som visade att inget behöver rivas, bara förädlas.